Och så var det detta med tidspessimisten...

Alltså de flesta är tidsoptimister. Jag är tvärtom. Jag tror ALDRIG att jag ska hinna. Aldrig.

Det är ju såklart en fördel ofta, ja nästan alltid eftersom jag nästan aldrig är sen. Problemet är att jag är tidigt till allt jämt. Supertidig!

Varit förbi elinore idag och sett nya tillskottet Frej. Han är så liten så man tror knappt han existerar. Man glömmer alltid hur små de är när de föds. Han var så söt att jag inte kunde sluta titta på honom. Nu sitter ni och undrar vad som hänt med mig eller hur? Hur kan jag säga någonting sött och snällt om en liten bebis?! Jag vet. Jag hatar inte bebisar längre... Jag tror det är elinore och Frida som fått mig att bli vuxen och inte se barn som världens undergång :)

Med det här menar jag nu inte att jag varken är med barn eller ens påväg Any Day now. Just saying - kanske jag kommer ha barn nån gång i framtiden ändå :) jag kanske inte kommer vara 47 när jag får barn... Snarare 43... Typ.

Ok, nu spårade det här inlägget iväg. Det skulle inte handla om att jag börjat se det fina med barn utan att jag är tidspessimist.

Jag ska till en ny frisör i Sunne min svägerska går till. Det är hon som bokat tiden. Innan dess skulle jag hinna in på systemet. Hur lång tid behöver jag för att åka från stöpa till Sunne (vad kan det va, 1,3mil typ), köpa några flaskor vin på systemet och hitta frisörsalongen (som jag fått beskriver ligger granne med systemet)..... 1h och 15min tyckte jag var lagom.

Jag kom till Sunne. Parkerade, var in på systemet och nu sitter jag i bilen. Om 40min ska jag klippa mig...

Jag är iaf i tid.

Regnar gör det så jag vill inte strosa omkring heller... Jag sitter i bilen. 38min kvar...

Jag är iaf i tid.