Idag har varit en sån fixardag. Pappersfixarjobbdag. Varför drar man sig alltid för att göra sånt? Man samlar allt på hög tills det inte går längre och då frustar man högt och tycker synd om sig själv för att man måste ta tag i det. 15min senare är det klart och man frågar sig själv vad som var så jäkla svårt och jobbigt. Samma sak varje månad :)
Har förresten gått runt och skrytit några dagar att jag är ledig en hel vecka. I morse ringde chefen och bad mig jobba imorrn och övermorrn.. man ska inte ropa hej :)
Nu blir det träning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar