Min mormor var en riktig hushustru, hon var knappast renodlad feminist utan menade att kvinnan framförallt skulle laga all mat och finnas där för sin man. Många gånger har jag himlat med ögonen åt henne när hon pratat om att jag måste laga mat åt Martin, då har hon tittat argt på mig och så har vi skrattat. Nu finns hon inte mer. Jag har aldrig lagat så mycket mat åt Martin någonsin som efter att hon dog.
Det är INTE synd om honom iallafall. Nyss kom han upp från källaren och sa:
- åh shit vad hungrig jag är!!
- vad vill du ha? Säg vad jag ska laga åt dig!
Vad fan har hänt? När jag står där vid spisen kommer jag liksom på mig själv... Feminist - javisst???? Vad fan hände?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar