Det är när man ligger i soffan kvällen innan en lång jobbhelg och har smått ångest och sambon kommer hem från hockeyn med en jääätestor påse ostkrokar åt en.
Det är kärlek.... Eller så är jag inte vidare bortskämd på den fronten. Men det är ju som med cirkusdjur. Man tycker synd om dem men när man tänker på att de inte vet annat än det livet känns det bättre :)
Hoppas ni fattar ironin i detta inlägget. Det är bäst att va tydlig för alla människor har liksom inte alla indianer i sin kanot. Jag har även stött på de vars kanoter gapar helt tomma.
Undrar hur många indianer som är normalt i en kanot. Tre tycker jag känns lagom för det får ju inte bli för trångt heller. Obekvämt liksom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar