Martin kom hem en snabbsväng innan han skulle tillbaka till jobbet och Hilda blev så glad att hon gjorde ett glädjeriv (ja jag kom på ordet själv) i soffan.
Nu sitter jag och tampas med mig själv. Jag vill verkligen bli asförbannad på henne!! Jag vill skälla ut henne och låsa in henne i en stor kastrull. Eller nåt.
Jag fattar ju att jag inte kan det. Eller vill inte heller... Men jag skulle bra gärna va lite kärringgrinig och inte prata med henne alls och va allmänt dryg mot henne. När hon frågar om jag är sur ska jag snoffsigt säga "nä jä ä int suuur". Då skulle hon få hundjäveln!!! Sen skulle hon få dåligt samvete och köpa en ny soffa åt mig.
Nu går ju inte det. Det är ju en hund jag pratar om. Visserligen enligt mig en smart... Eller nej, intelligent.. nej. Jag ger mig. Hilda är inte smart, hon är snäll. Dum men snäll.
Som sagt, hon är snäll. Jag kan ju inte bli arg på henne för att hon blev överlycklig över att Martin kom hem och råkade riva upp soffan. Hon gjorde det ju knappast med mening.
Nu har jag lite dåligt samvete.... Jag är också lite sur över att hon inte river upp nån soffa när jag kommer hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar