Man skulle kunna säga att det är min specialitet. Jag daltar med henne till tusen så fort allt inte står 100% rätt till med henne. Värst är den gången hon stukade benet i trappen, hon kunde inte gå alls och så fort man tog i henne skrek hon rätt ut. Jag och svärmor låg på sängen med henne och grät ikapp. När jag skulle till veterinären med henne var jag säker på att jag skulle få avliva henne på plats så tog Karin med mig som stöd. När Karin kom för att hämta oss ropade hon på Hilda.... Och hundfan kom springande mot henne och hoppade in själv i bilen. Hon kunde ju för fan inte gå!!! Behöver jag nämna att veterinären inte hittade ett endaste fel? Sedan den dagen lovar jag mig själv att aldrig mer dalta med henne. Hon är typ ond! Hon utnyttjar mig! Hon spelar att hon har ondare än hon har för hon vet att hon då får supergod mat och massa uppmärksamhet.
Kruxet är dock att det KAN ju va så att hon har superont. Hon kan ha det. Hon har nog det.
Hilda skrek till tidigare idag när hon var ute. Nu skriker hon till titt som tätt utan att hon gör nåt speciellt. Jag har Googlat och troligtvis har hon en fästingsjukdom, cancer eller har brutit benen...
Började koka grytbitar men så fann jag en bit oxfile i frysen.... Jag blir trött på mig själv.
Stackars stackars Hildabus!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar