En rolig sak hände tidigare. Jag och brorsan skulle ta en löptur och på väg upp till honom sprang jag förbi karins fönster. När jag sprang förbi kände jag att...
Gud vad jag saknar henne. Det var evigheter sen jag träffade henne och fick umgås med henne. Sen försökte jag komma på när jag träffade henne sist. Jag kom på svaret. Det var ju för fan igår!!!! Mycket konstigt. Fast jag tycker så mycket henne så ett dygn utan att träffas är som en evighet, så måste det vara.... Eller så är jag bara glömsk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar