Myssöndag

Martin var på fest i Karlstad igår och har inte kommit hem än. Därför har jag hunnit rensa ur hela min garderob och vikt allt ordentligt, plockat i köket och fått fram vinterlyktorna. Blev lite mer effektiv när han var borta märkte jag :) nu har jag tänt ljus i hela huset och ska dra på någon bra film. Myspys.

Igår var vi förresten i kyrkan och hörde prästen läsa ut mormor, vilken märklig känsla. Var inte alls beredd på hur det skulle kännas. Trodde lite att vi skulle få en mysig stund med många levande ljus och värme. Levande ljus var det, ett för varje avliden person. Så verkligt det blev, och så tragiskt livet kan vara. Mormor fick bli 84, många fick bara bli 40... Men sorgen kan aldrig vara kopplad till ålder men kanske kan man finna tröst i att en äldre människa fick uppleva så mycket... Men hur finner man då tröst i någon yngres bortgång när mormors ålder är en så jävligt klen tröst? 

Hemskt var det i kyrkan, fruktansvärt. Sångerna/psalmerna gjorde det inte bättre. Alla texter om döden och sorgen gjorde att det bara kröp i en och helst av allt hade man bara velat sticka därifrån. Varför kan man på en sån här mörk, ledsam och sorgsen högtid inte välja andra låtar. Låtar med mer värme och glädje. Jag menar "hååååållll miiiiitt hjäääärtaaaa"... Upplyftande.

Kvällens mest tragiska men dock komiska händelse måste dock varit när jag grät så mycket och näsan började rinna något kopiöst och jag hade inget papper kvar för det var så klassvått att det inte höll ihop utan blivit pappersmassa.... I ren panik tog jag av mig skon. Jag tog av strumpan och snöt mig i den. Om ni hade sett blicken brorsan gav mig då! Haha ska man skratta eller gråta? Så jävla äckligt!!! Men... Nöden hade liksom ingen lag :) så den bjöd jag på!