Spysjukan.

Fy fasiken vad dåligt jag mått!

I fredags kväll blev jag med mamma, mormor, min moster med familj till Arvika på UKM länsfinalen eftersom min kusin skulle tävla.

Väl där när jag satt på läktaren kände jag hur jag plötsligt började må illa. Inte lite illa utan "snälla skjut mig här och nu"-illa. Tillslut försökte jag stappla till toaletterna men väl där var det jättekö och 2dm glipor på dörrarna så kände att det inte riktigt var läge att kaskadkräkas. På något konstigt vis lyckades jag klara mig till bilen. När vi sen skulle hem kändes det som jag var 15år igen och idiotfull. Fick be mamma stanna 4ggr så jag fick gå ut och spy. Tiden däremellan satt man och fokuserade på vägen men suddig blick och konstant tänkte "du fixar detta, bara en liten bit till".

Väl hemma fortsatte det... Hela natten. Det är så länge sen jag haft spysjukan att jag helt glömt bort hur ONT det gör att spy på fullkomligt tom mage. Mellan kräkattackerna asgrät jag och försökte äta vindruvor (fatta hur svårt det är) för att det inte skulle göra så ont bästa gång.

Så har min lediga helg fortsatt. Det enda jag velat äta var piggelin så när martin åkte och köpte 15 st var min lycka total.

Nu mår jag nästan bra. Funkar nästan för mig. Funkar finfint!!

Är så glad att jag inte blev med på Bruce i helgen skulle man kunna säga :)

Ska försöka gå ut i trädgården och pilla idag, underbart väder!