Min mormor är det finaste människan i världen... För henne är det så viktigt att inte vara till besvär dock.
Igår tog vi en kaffe i östmark när jag var påväg hem från jobbet. Då berättade hon att när hon är nere i Torsby och ska hämta barnbarn eller dyl. och har några timmars väntan brukar hon åka om mitt hus för att se om jag är hemma.
-men varför kommer du inte in då?
-nej men tänk om du inte vill tänker jag.
-men mormor nästa gång måste du komma in!
Tidigare idag ringde det på dörren, där stod mormor.
-men tänk att du lyssnade på mig och kom in!
-ja men jag har suttit här utanför i en halvtimme.
-men vad säger du?
-jo men jag tänkte att förr eller senare ska Hilda ut och då ser du mig ju. Jag kan ju lika gärna sitta här som mitt i Torsby.
-men mormor!
Kan ni förstå? Fina fina mormor. När mamma var liten stod mormor och morfar uppe på taket varje kväll, ibland timvis och höll i antennen för att mamma skulle få bild. Förstår ni vilken kärlek det finns?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar