Underbara London del2

Åhhhhh HÄR kommer all text!

Hemma igen efter en helt fantastisk helg i London, jag är totalt kär i London. Jag älskar London. Fina vänner, högt tempo, massa shopping och ett sinande bankkonto - jag vill tillbaka nu!

Torsdag: 06.00 kör Karin fram bilen utanför min dörr och resan är officiellt startad. Jag tar fram min brända cd-skiva med interna favoritlåtar men Karins cd-spelare vägrar ta emot den. Jag vet inte om den är jävligt kräsen eller vad men jag höll på med denna cd-spelare och skiva fram till lekvattnet - sen orkade inte ens jag bråka med spelaren, envis typ.

Jag är otroligt nojig av mig och tror alltid att jag antingen glömt något viktigt eller att någon stulit något av mig så hela tiden kollar jag min väska, telefon, laddare, plånbok, Visa-kort..... Telefon, laddare, plånbok, Visa-kort. Någonstans mellan norska gränsen har jag nojat upp Karin så hon vill att jag ska se i hennes väska så allt är med. Hon hade glömt sitt Visa-kort hemma. Ja exakt DÄR kände vi att "det här kommer bli skitbra!"

Väl på Gardemoen gick allt så jäkla smidigt, nästan oförskämt bra gick det så det tog vi en lyxfrukost med champagne.

Flyget gick väl sisådär för två flygrädda tanter som innerst inne kände att dagen hittills gått på tok för bra... MEN vi kom fram, efter 2,5h försening.

Väl framme gick det sådär oförskämt bra igen, vi hittade tunnelbanan och när vi kom fram till Earls Court var det som att kliva in i ett engelskt Torsby. Stadspulsen var som bortblåst och man strosade fram mellan gamla fina byggnader tills man 100meter senare kom fram till hotellet. Kvällen spenderades på en liten pub med god mat och goda vänner. När vi skulle hem från puben kom vi på att vi ville åka buss så hoppade på första bästa precis utanför hotellet. Såhär gick det till;

Marie: Å titta en buss
Teza: Åh vi måste åka buss nån dag.
Marie: Ska vi åka buss?
Teza: Ja ska vi åka buss?
Karin: Ja vi åker buss!
Marie: Då åker vi buss!
Och så åkte vi rätt ut i ingenstans, slutstationen hette förövrigt "worlds end". No comments.

Tanken var att vi skulle åka en station bara för att kunna bocka av "åka röd buss" men någonstans gick det snett och vi hamnade mitt ute i slummen. Alltså riktigt jävla långt ut i slummen så t.om busschauffören sa till oss att stanna kvar på bussen. Det var jag, Karin och Marie. Tre naiva bondtöser som ville åka buss samt ett 20-tal svarta män i hoodie-tröjor på bussen. Bra jobbat - det var inte läge att ringa hem till föräldrarna och berätta vart vi var konstaterade vi på bussen. De hade fått en hjärtinfarkt direkt i telefonen. Det bästa var att vi hade noll koll på vart vi var. Absolut noll koll.... 2h senare var vi tillbaka på Earls Court - det löser sig alltid.

Fredag: Jag säger bara ett ord. Madame Tussauds. Ok, jag säger det igen, Madame Tussauds. Vilken fantastisk upplevelse! Jag trodde bara det var dockor och sånt men det var såå mycket mer. Spökhus (som jag i ren panik inte såg en skymt av eftersom jag borrat ner mitt ansikte i ryggen på första bästa person framför mig), 4D-bio och historiska upplevelser. Underbart.

Fredagen följdes av en fantastisk lunch, lite shopping och avslutades på en lyxrestaurang där även självaste Peter Forsberg tillbringade kvällen samt pubade loss hos Maries egna Laban till stägningsdags.

Lördag: SHOPPING!!!! Hade hört så himla mycket om Nike-town och hade sådana jäääätteförväntningar så besviken blev jag.... Men kom likt förbannat ut nästan 2000kr fattigare. Har ingen aning om hur det gick till - mycket konstigt. Kvällen tillbringades med hela gänget för att fira Vanja som fyllde 40!!! (ja jag vet, vem kunde tro det?). Vid stängningsdax skulle hela gänget vidare till nån nattklubb, ja förutom jag och Karin då som höll begreppet "det är ju en dag i morgon också" vid liv. Jag vet inte om jag vill kalla oss tråkiga och lite gammelmodiga för helt ärligt. HUR roligt är det egentligen att vakna upp dålig och med ångest på hotellrummet på morgonen och kanske hela dagen? Inte kul. Hur roligt är det att vakna ut utvilad och känna "fan vad roligt och trevligt vi hade igår"? Kul. Det är kul. Peter Ohlsson stirrade dock förbannat på mig när jag gång på gång förde fram min farmorspropaganda att man måste tänka på morgondagen. Han avslutade med att säga "DU! Dig skulle jag aldrig någonsin kunna vara tillsammans med, aldrig någonsin!!!" Nehej tänkte jag och åkte hem med en dyr taxi - buss är farligt på nätterna.

Söndag: En snabbsväng till ett köpcentrum fick avrunda dagen innan vi för sista gången hoppade ner i tunnelbanan och drog ut till flygplatsen. Återigen gick allt så smidigt, jag börjar bli grym på det här att resa. Även flygresan hem gick förvånansvärt bra, jag hade knappt dödsångest. Karin hade desto mer men bättre att en är skiträdd än båda så vi trissar upp varann. Och bättre att Karin är rädd än att jag är rädd tycker ju jag såklart, ego som jag är.

Väl på Gardemoen blev det buss till parkeringen och sen är jäkla jobb för att få UT bilen därifrån... Det var liksom en bom i vägen. När vi backat bilen och synat hur en annan bil betalade med kort i terminalen intill bommen gick det lättare.

Åhh kort och gott, vilken underbar resa!! Tack till alla, ett speciellt tack till Marie och Karin för att ni var snälla och lämnade hotellrummet när jag ville på toa och för att ni stod ut med mig och för att jag inte behövde bli arg på er en enda gång!

Och såklart ett jättetack till Vanja som kom på den bästa idén ever med resan!!!