Är hon normal?

Kastrerade Hilda för ett par veckor sedan och veterinären sa att hon kommer bli sig själv igen efter några dagar och då kan vi börja gå hennes vanliga promenadrundor igen. Efter någon vecka om såret läkte och hon mådde bra kunde hon få bli med ut och springa. Därför tog jag med henne i förmiddags, hon löpte på bra men var såååå lat. Inte en enda meter sprang hon före mig eller ens bredvid mig. Hon har blivit lat efter operationen och jag är livrädd att det är operationen som gjort henne så vilket låter ganska logiskt med tanke på att hon inte har en massa hormoner i omlopp på samma sätt nu. Fan vad tråkigt!!! Vem ska jag då ha med mig? Nu vill hon mest ligga och sova.

Eftersom jag är hel och frisk nu passade jag på att ta en kvällsrunda också så satte på löpskorna, frågade Hilda om hon ville med ut. Hon sa ja. Hon sprang glatt ner för trappen och väntade vid dörren. Satte på henne kopplet och vi gick ut, Hilda överlycklig! Vi gick ett par meter och sen tog jag första löpsteget.... Springer ett par meter och sen tar det tvärstopp! Vänder mig om och där sitter Hilda som fastkilad i marken med halsbandet upptryckt så hon såg ut som en sån hund som har massa rynkor i ansiktet, vet inte vad de heter... Skit samma. Hon totalvägrade! Skrattade lite åt henne och försökte få igång henne men förgäves. Knäppte av henne halsbandet och innan jag visste ordet av stod hon vid dörren och krafsade. Öppnade dörren och så försvann hon upp till TVn och Martin, det är där hon har börjat hänga nu för tiden den svikaren!!

Hilda har alltid varit min hund... Mest min, jag har varit favvon i familjen. Nu börjar jag sakta men säkert förlora den stämpeln. Hon gillar TV-mys, sovmornar och att åka bil de 200 metrarna upp till OKQ8, Martin har fått över henne på hans sida och jag känner mig utanför. Fan fan fan jag har förlorat min hund!!

Jag känner min hund. Eller ja, jag trodde jag kände. Men jag vet att hon inte mår dåligt på något sätt. Hon är precis lika glad som vanligt, följer glatt med på vanliga lugna promenader men vill ändå helst ligga framför TVn i någons knä och bli kliad på magen. Tråkig är hon!!

Tro mig, jag älskar min hund över allt annat. Skulle gladeligen, nåja kanske gladeligen men jag skulle utan att tveka ge bort allt jag äger och har för att få ha henne kvar om något skulle hända henne. Så viktig är hon... Men nu är hon ganska tråkig, mysig... Men tråkig!

Behöver jag säga vad hon gör nu? Hon ligger i soffan med Martin...